Jag lärde mig inte speciellt mycket av bokens innehåll. För boken handlar ju om en hund och det han lär sig har inte jag någon nytta av. Det som är bra med innehållet det är att det som står i boken faktiskt kan hända eller händer i verkligheten. Man ska ju inte blunda för verkligheten heller.
Jag tror att denna bok har blivit en klassiker för det är en väldigt unik bok och den är väldigt bra skriven. Även om den blev skriven för väldigt längesen så är den fortfarande bra och man kommer aldrig tröttna på den!
Jag tror Jack London försöker få fram budskapet att livet inte är slut bara för man är olycklig av någon orsak. Allt som är dåligt kan faktiskt bli bra. Buck var lycklig innan han blev såld sen fick han lida en hel del men han gav aldrig upp. Till slut blev han lycklig igen. Så Jack London vill nog också få fram att man aldrig ska ge upp. De mindre motiven som han vill få fram är att det är kallt i Alaska, haha.
Jag tror att boken utspelar sig någon gång på 1800- talet. För på den tiden var det väldigt många som använde hundspann för att komma till ställen smidigt och enkelt.
Jag tyckte boken var sådär. Handlingen var ju bra men den var så himla långtråkig. Verkligen när författaren beskrev varje liten detalj i varje rörelse som Buck eller någon annan gjorde. Varje sak skulle beskrivas noga. Så jag tyckte inte om att han beskrev saker så noga. Men handlingen var som sagt bra.
Boken var långtråkig att läsa och ibland svårt att förstå de ”gamla” orden.
Det är en väldigt äventyrlig och dramatisk bok.
Vissa ord förstod jag inte.
En scen jag kom speciellt ihåg var scenen då Spitz och Buck hamnade i bråk. Bråket handlade om vem som skulle vara ledare. De skulle fighta tills någon av dem dog. När jag läste det tänkte jag att det var helt fel att bråka om vem som skulle vara ledare. Dock var de ju bara hundar och jag vet inte om hundar kan diskutera sig till vem som ska vara ledare.
Vg/Mvg
1. Han berättar allting väldigt detaljrikt och mycket om miljön. Det får allting och bli mer intressantare. Fast jag själv tycker det kan bli väldigt långtråkigt.
2. Jag brukar ju inte precis ta och läsa böcker. Fast jag har aldrig läst eller hört talas om någon liknande berättelse som den här eller personerna.
3. Det finns ingen liknande klassiker. Jag läser inte så mycket böcker men läste ju några sidor ur Robinsson Crusoe och Gullivers resor. De böckerna hade ingen likhet alls med Skriet från vildmarken.
4. Känner inte igen mig någon stans. Det handlar om en hund som blir såld och får lida väldigt mycket. Jag kan inte precis säga att jag känner igen mig.
